I en inte längre igenkännbar tid, någon gång före millennieskiftet, ovisst vilket årtal, bad en före detta arbetskamrat min man om tolkhjälp. Han skulle till Polisstationen men ville inte specificera orsaken till besöket. Kommen till lokalerna förklarade han sig. På finska. Han ville bli svensk medborgare. Mannen hade bott i Sverige i trettio år, arbetat sig till en förtidspension men aldrig lärt sig svenska. Han var aldrig tyst tillräckligt länge för att lyssna på vad en annan människa sa.

Jag vet inte hur det slutade men enligt den nuvarande regeringen borde han inte ha fått ett medborgarskap.

Då och då ser jag en man i rullstol här i Nyfors. Han ser ut att vara i arbetsför ålder. Men han har inga ben, bara två pyttesmå fötter. Jag känner honom inte. Däremot inser jag att han, oavsett var i världen han befinner sig, måste ha svårt för att försörja sig. Om han nu inte föddes i en förmögen familj som hade förutsättningar för att ge honom en god utbildning.

Är det honom regeringen vill bli av med?

I en lite närmare tid, men fortfarande före denna fasornas tid, satt jag som nämndeman i tingsrätten. I ett av fallen var den åtalade en tonårstjej som, antagligen omedveten om att kläder kunde larmas, snott ett plagg från en av stadens modebutiker. Hon hade inte varit i Sverige i mer än några månader och kom hit som anhöriginvandrare. Vad hon hette eller varifrån hon kom minns jag inte, däremot lagmannens avskedsord: ”Välkommen till Sverige men jag hoppas att vi aldrig ses här igen.”

Är det sådana som henne Jimmy Åkesson vill sätta på flyget tillbaka?

Jovisst. Vi har problem med gängkriminalitet, med skjutningar och sprängningar, med att bilar bränns, med blåljussabotage, med koranbränningar och spridandet av felaktiga påståenden. Men det största problemet är bristen på empati. Under de år som gått sedan 2015 har våra politiker slängt allt som liknar empati på skrothögen. Barnen får inte med sig något självförtroende vare sig hemifrån, från skolan eller från samhället i övrigt. De bor i utanförskapsområden, försörjs av socialen och lär sig inte längre att läsa och skriva.

I brist på annat blir brottslighet idealet.

Och så sitter vi där, vi väljare, med en riksdag som tror att lösningen heter fler poliser och större fängelser. Med en regering som spyr hat.