Cormac McCarthy, född den 20 juli 1933, död den 20 juni 2023. Jag hade precis lagt fram bibliotekets ”handnumrerade” exemplar av ”Mörkret Utanför” till läsning när jag hörde nyheten.

Mitt första möte med McCarthy ägde rum 2017: det var dystopin Vägen där far och son någon gång i framtiden går genom ett eldhärjat USA. I våras läste jag Gränstrilogin och nu Mörkret utanför.

En av nyhetsuppläsarna (kulturnytt?) sa något om att McCarthy förknippades med ”Make USA great again” när han framförde nyheten utan att närmare gå in på varför. Det går säkert att fördjupa sig i författarens politiska ställningstagande någonstans men vad handlar böckerna om? Den absoluta misären. Dessutom poetiskt skildrad. Det är som om Strindberg skulle beskriva sin tids fattigdom.

Ett citat från Mörkret utanför: ”Det fanns ett litet fönster snett inkilat i stockarna på ena väggen, bågen hängde i gångjärn av läder. Det och de långa lerlösa sprickorna bland stockarna släppte in den här dagens avtagande ljus och vind korsade rummet stadigt och svalt som strömmande vatten.”

Vad handlar den om? En ung kvinna föder sin brors barn, han lämnar barnet att dö, någon tar hand om det, kvinnan börjar leta efter barnet, brodern börjar leta efter systern och var han än kommer misstänkliggörs han, förföljs och hotas till livet i en värld där livet inte har något värde och medmänsklighet är ett okänt ord.

Också Gränstrilogin präglas av samma poetiska romantisering av våld och laglöshet. Kvinnosynen? I Cormac McCarthys värld finns bara förlorare. 

Vad McCarthy minst av allt skildrar är ett USA värt att längta till.