Söndag. På morgonen var vi ute vid Volvo Fritidsanläggning. Min man bastade, jag tränade, men det är inget att skryta över; varje steg på löpbanan är ren tortyr. Efteråt fikade vi på Amarant.

-          Om vi någon gång ska komma iväg på någon resa måste vi göra det nu medan jag fortfarande klarar av att gå åtminstone korta sträckor, sa jag till honom och han höll med, vi får se vad det blir av det.

På eftermiddagen tog vi en cykeltur till en möbelaffär. Vilken behöver jag inte tala om. Det finns inte mycket att välja på i Eskilstuna. Avsikten var att hitta ett lite mindre datorbord som förberedelse inför en flytt som kommer allt närmare. De finns men är för höga för mig. Allting är numera för högt för mig.

Men nu vet jag varför människor behöver så stor boendeyta. Möblerna måste få plats.

Det skulle vara näst intill omöjligt att få plats med en enda av sofforna i vårt vardagsrum. Och sängarna? Ännu värre.

Försäljarna av robotdammsugare måste göra goda affärer. Det går inte att dammsuga under vare sig soffor eller sängar med en traditionell dammsugare. Såvitt det inte finns robotgolvtorkare kan du glömma tanken på att torka golvet under möblerna. Och jag som bara är en och femtio, jag kommer inte upp i sofforna och varken upp i eller ner från sängarna utan någon form av handikappredskap.

Och du som planerar att skaffa småknattar, du behöver inte tro att ett barn någonsin kommer att kunna ta sig upp i din nya säng för att gosa med mamma och pappa. Som tur är för det är knappast möjligt att åtgärda ett av de missöden som lätt drabbar småbarn.

Men det är bra. Det gynnar andrahandsmarknaden.