Käre bror!

Jag vet – eller tror – att du inte kommer att läsa det här men om så skulle ske hoppas jag att du hinner tänka efter innan du låter ilskan ta över, för ilskan – eller ska vi kalla det irritation? – över varje påstående som inte passar dig leder oftast till en inte särskilt meningsfull munhuggning. Du kan gott läsa det här. Det är inte riktat mot dig som person; fenomenet finns överallt i samhället; åsiktsfriheten kräver att vi respekterar det.

Två nätter på hotell, två nätter på ett vandrarhem; 130 körda mil med tre tankningar på vardera runt 550 kr; runt åttatusen kronor förbrukade men till vad? Sträckan har vi kört tidigare, delar av den åtskilliga gånger. Vindkraftverken har blivit fler, många fler, överallt utom i Sörmland. En av mina bästa bilder tog jag genom fönstret på Brahehus, borta i horisonten skymtade vindmöllorna.

Tyvärr så tog jag bilden med min gamla traditionella kamera och det verkar inte som om det nya datorskrället accepterar den. Tyvärr så hjälper det föga att bli arg. Vad har vi mer gjort än tittat på vindkraftverk?

Kört fel i Landskrona. Varför? Kommer du ihåg hur vägar du körde några enstaka gånger för åtta – nio år sedan – eller ännu längre tillbaka – gick? Kan tänka mig att du inte gör det.

Och sedan hälsade vi på hos dig. Vi borde ha gjort det åtskilliga gånger mellan de fåtaliga besöken, jag vet, men jag fick bekräftat, det som jag oroat mig för, att det skulle se ännu värre ut i och runt det lilla huset än förra gången. Trots att det var väntat uteblev inte chocken. Såg jag chockad eller ilsken ut? Jag sa ingenting.

Växtligheten runt husvagnen skvallrade om att den inte förflyttats på flera år. Det fanns ingen luft i däcken.

En gammal fällbar IKEA-stol har stått ute så länge att limningen har gått upp. Om någon satte sig på den skulle den rasa samman.

Koltrastar håller till under pappas båt. Den du tog över ansvaret för när han dog. Båten har inte sett vatten på de senaste trettio åren men är av ett kanadensiskt träslag som inte går att såga sönder. Förra året bodde en igelkottfamilj under den.

Jag skulle varken våga ställa något på träbordet eller sätta mig i någon av metallstolarna som står utplacerade lite här och där. Trädgården ett underbart ställe för humlor. Maskrosor, tulpaner och andra blommor svarar för dieten. I trädtopparna skymtar tre skatbon. Småfåglar kvittrar och skuttar omkring. Jo, jag erkänner att din tomt är ett paradis för djuren. Men det är inte djuren som ska ärva dig och om jag låter allt vara som det är för deras skull måste jag, syrran och din svägerska, betala fastighetsskatt. Ställer de upp på det?

I vardagsrummet står tre dammsugare, varav en trasig. De ryms inte i städskrubben. Städskrubben är troligen full av sådant som borde hamna på förpackningsåtervinningen tvåhundra meter längre bort på gatan. På matsalsbordet ligger en trave med broschyrer av något slag och där står en skokartong. Jag talar om att Reebok är en bra sko. Och så vidare. 

Trafikstyrelsen börjar ifrågasätta den förmåga att köra bil. Under våren har du fått sprutor för att få bort en svullnad i ögonen; de kommer kanske att kunna ta bort efterstarren med laser men annars är det kört. Du ser för dåligt. Du behöver färdtjänst.

Gamla batterier ligger lite överallt. Kaffekannan är brun. Smörkniven du plockar fram är inte ren. Det ligger skräp över allt. Jag ska se till att du får en fungerande e-mailadress. Det är inte svårt. Du har adress och lösenord men vet inte var du hittar g-mailsidan och begriper inte vad du ska med Google till. Du var ju teknikern. Du var den av oss som först fick tillgång till datortekniken.

Jag säger att du behöver hjälp med allting men när min man frågar om han kan bära bort en del till förpackningsåtervinningen får han blankt nej. Detta trots att du åtskilliga gånger sagt att du behöver en sådan som han, någon som städar upp efter dig, som din fru en gång var. Jag beundrar henne. Hur stod hon ut?

Vi åker hem. Du undrar varför vi hade så bråttom. Vi kunde ha gjort en utflykt till Skäralid. Hur lång är rundan? En kilometer, säger du, och underlaget är jämt. Under hela vårt besök gick du på sin höjd hundra meter.

Vi åker hem. Planerar för det värsta och hoppas på det bästa.

För att fastigheten ska vara möjlig att sälja måste trädgården rensas med en maskin som dra bort träd och buskar med rötterna. Humlebona kommer att stryka med. Huset måste specialbehandlas av en hjullastare eller dylikt. Några föremål kan räddas från rivningen men det mesta måste källsorteras. Sedan kan tomten säljas.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I morgon kommer jag inte att infinna mig på Cykelkällan – som avtalat – för att få en punktering på min trehjuling fixad. Orsaken är ganska pinsam. Det finns ingen punktering att fixa. I tisdags, dagen då värmen kom till den här nejden,...

  På nyheterna sa de att kriget i Gaza förorsakat 37 miljoner ton rasmassor. Uträknat på 100 lastbilar per dag kommer det att ta 14 år att frakta bort alltsammans. Hur är det i Ukraina? Kan de ens hålla redan på nollorna? Alltsammans måste byggas ...

Trött. Jag är så trött att jag vill lägga mig ner och gråta eller ställa mig och skrika vid minsta motgång, trots att det inte finns några motgångar som motiverar att jag gråter eller skriker. Allting flyter på alldeles oförskämt bra. Förmodligen h...

Aftonbladet 20240418 Delar av Stora barriärrevet utanför Australiens kust riskerar att dö efter månader med rekordvarmt havsvatten. ”Från februari 2023 till april 2024 har signifikant korallblekning dokumenterats på både norra och södra hal...

Leverans från ICA Maxi. Skönt att slippa gå runt på stengolvet och plocka ihop varorna. Skönt att slippa bära dem tre trappor upp. Alltså värt de 149,50 det kostar. Men… Förra gången hade plockarna spridit frysvarorna så att de låg i olika...