På väg mot sommaren planerar vi en resa söderut. Cirkus etthundratrettio mil fram och tillbaka. Bra om bilen ska hållas i trim. Sexton år gammal behöver hon motion. I övrigt mår hon bra för sin ålder.

Vi tillhör de som helst skulle se att reduktionsplikten behölls på nuvarande nivå.

Den som lyssnar på Tidö partierna kan lätt få uppfattningen att en minskning är lika lätt genomförd som att gå över från sockerfri till sockrad saft. Men det handlar inte om att välja rätt flaskor i butiken, det handlar om miljontals liter som ska blandas eller inte blandas. Miljontals eller kanske till och med miljarder liter som måste köpas in, transporteras och raffineras. Samtidigt måste avtal sägas upp. Även om det finns en stor efterfrågan på biobränsle kan man utgå från att leverantörerna kommer att kräva skadestånd för brutna löften. Samtidigt måste mer fossiloljan raffineras. Då ställer jag mig fler frågor som jag inte har några svar på.

Finns det kapacitet att raffinera den oljan? Är det samma raffineringsprocess som behövs eller skiljer den sig från den som används vid mixningen? Inte vet jag. På grund av kriget i Ukraina ska vi dessutom inte köpa rysk olja vilket gör att det kan bli dyrt att ersätta biobränslet med den fossila råvaran.

I mina ögon ser det ut som ett dåligt valt ögonblick att minska reduktionsplikten. Effekten på bensin- och dieselpriserna kan mycket väl bli en höjning. Den som lever får se.

Dessvärre är reduktionsplikten ingen lösning på utsläppsproblematiken. Den behövs i övergången mellan bensin- och elbilar men innebär inte att utsläppen blir lägre. För att åstadkomma det måste du välja en bil som förbrukar mindre. Skillnaden är att biobränslet inte använder sig av långtidslagrad kol utan av kol som i en inte alltför avlägsen samtid fanns i luften. Men det där känner du säkert till.

Lösningen heter elbilar men det är en lösning som ställer krav på att andra problem löses. Bland annat så måste det brytas och förädlas en rad metaller och vi vore dumma om vi fortsatte låta kineserna ha monopol på jobbet. Problemet är att ingen vill ha gruvorna i närområdet. Ett problem som måste hanteras. Hur?

Jag föreslår en statlig utredning som undersöker var metallerna kan brytas på ett sådant sätt att brytningen åstadkommer minsta möjliga miljöskada. Vilket eller vilka områden är bäst lämpade? Penningmedel måste reserveras för fortsatt forskning och bästa möjliga brytningsmetoder användas. Det måste stipuleras i kontrakten att det eller de bolag som får uppdraget daterar upp verksamheten regelbundet. Samt att kommunerna i det eller de områden som berörs får en rejäl ersättning för brytningen.

Brytningen är riskabel ur miljösynpunkt och bör inte ske i onödan. Därför bör vi i större utsträckning använda oss av bilpooler.

Och biobränslet? Tja, vill du fortsätta att flyga så lär det inte i rimlig tid finnas något annat alternativ. Räcker råvarorna till flyget om alla blir vegetarianer?

Känner mig dum. Intet nytt under solen. Det gör väl de flesta av oss någon gång emellanåt….

Jag sitter plötsligt med tre tidningar. Eskilstunakurren fyller sin funktion som förmedlare av lokal information men de övriga?

I tisdags – i samma ögonblick som jag tagit ut lunchen ur ugnen och ville äta den varm – ringde en kille från DN. Ända sedan jag skiftade tillbaka till SVD har de tjatat via mejl vilket jag ignorerat. Bytte för att jag fick ett bra erbjudande från SVD. Nu är det slut. Nu ska jag betala 259 kr i månaden. Om jag vore nöjd med tidningen skulle jag inte säga något men…

Sedan valet har de givit Kristersson kred för allt han företagit sig och dessutom, vilket är värre, okritiskt tagit upp Sverigedemokraternas bakåtsträvande agitation.

Nu fick jag ett erbjudande om att få DN för två kronor om dagen i ett år vilket ska jämföras med SVD:s åtta. Alltså byter jag. Vilken är skillnaden?

Båda är lika dåliga på att recensera böcker som de är bra på att recensera filmer och teaterföreställningar. Är böcker inte tillräckligt modernt?

De skriver om Sveriges inrikespolitik men där får jag snabbare information via TV. Sverige tillhör närområdet och jag känner inget större behov av att någon analyserar uppgifterna från TV åt mig. Det är jag kapabel att göra själv. De ägnar sig inte åt någon grävande journalistik av intresse.

De skriver en hel del om vad som händer i Ukraina, i Ryssland, EU och USA men resten av världen är i stort sett bortglömd.

När jag tittade på det här fenomenet sist kom Eskilstunakurren på första plats eftersom de publicerade flest TT-artiklar. Idag fanns ingen – däremot gott om lokalt material och det är deras huvuduppgift.

DN hade en liten notis om en husrannsakan hos Jair Bolsanaro samt en om en skolattack i Pakistan. SVD en artikel om svältsekten i Kenya – DN hann före, deras artikel kom igår – samt en om Israel.

Vad händer i Afrika? Inbördeskrig, torka, terroristattacker, Sydafrika får skit eftersom ANC stöder Putin. Ugandas politik mot HBTQ-personer får uppmärksamhet men i övrigt? Afrika är en kontinent. Mycket mer måste hända.

Hur ser ekonomin ut? Hur går det med utbyggnaden av sol- och vindenergi? Med hälsovård och utbildning? Demokratin?

Jag började samla artiklar och notiser om världens alla länder 2019 – mest från SVD – och tror inte att alla ens fått en notis till min samling. Den enda källan som kommit med mer ingående analyser är Omvärlden, SIDA:s tidning, och jag behöver inte gissa mig till att SD är ute efter den.

Om någon av tidningarna börjar publicera ett uppslag på två sidor per dag om de delar av planeten som inte står i rampljuset lovar jag att prenumerera på den så länge jag har råd att göra det. Jag vill inte behöva gå in på Youtube för att få informationen eftersom jag måste stå för källkritiken på egen hand.

 Vi är inte ensamma på planeten. 

Jag läser intervjun med Susanna Gideonsson i SVD och kokar kålsoppa. Kålsoppa på första maj? Varför inte?

Nu är det tjugoåtta år sedan jag aktivt deltog i ett förstamajevent. I år tänker jag inte ens plocka fram CD:n med internationalen. Det är inget fel på idén, absolut inte, men de som ska genomföra den har sedan länge glömt bort vart de är på väg. Något ledarskap värt namnet finns inte. Och inte finns det någon som kan ta hand om uppgiften heller.

Om ni tänker på Kuba, som jag vet många gör, så tvingar blockaden dem att springa Putins ärende. Skulle vara intressant att se vad som hände om amerikanarna öppnade handelsvägarna. Det tycks vara svårt att inse att situationen har förändrats och att ett stöd från Sovjetunionen inte nödvändigtvis betyder att ryssarna numera har avsikter som är förenliga med mänsklighetens överlevnad. Ideologin må ha varit död när Gorbatjov tog över – det visar inte minst angreppet på Afghanistan – men de idéer som Putin står för fanns ännu inte; roffarsamhället med den extrema ojämlikhet som nu råder fanns heller inte.

Ryssland av idag är mycket farligare än Sovjetunionen. Det genomkorrupta ANC ser inte skillnaden.

-          Vilka länder styrs av ledare som är värda att kallas ledare? Frågade jag min man igår. Han fann, lika lite som jag, någon som gjorde sig förtjänt av att få beröm för sitt ledarskap.

Möjligen Zelensky.  Han gör sitt jobb men skulle nog ha föredragit om Putin lämnat Ukraina i fred vilket i sin tur torde ha degraderat honom till en av dem som inte gör sitt jobb.

Som FN:s generalsekreterare försöker Guterres göra sitt jobb men han talar för döva öron.

Det är för tidigt att säga något om det men just nu verkar det som om forskarna förbereder sig på att ta över. Jag citerar Engels Anti-Dühring: ”Men om klassindelningen alltså har ett visst historiskt berättigande, så gäller detta dock endast för en viss tidsperiod och under vissa samhälleliga betingelser. Den grundar sig på produktionens otillräcklighet och kommer följaktligen även att sopas bort i och med de moderna produktivkrafternas fulla utveckling. I själva verket förutsätter samhällsklassernas avskaffande en historisk utvecklingsgrad där inte endast existensen av den eller den härskande klassen har blivit en anakronism utan där en härskande klass över huvud taget och därmed själva klasskillnaden är föråldrad. Den har alltså till förutsättning en så hög utveckling av produktionen att den inte endast har blivit överflödigt utan rent av till ett hinder för det ekonomiska, politiska och intellektuella framåtskridandet att en viss klass i samhället tillägnar sig produktionsmedlen och deras avkastning ävensom politiskt herravälde och monopol på bildning och andlig ledning. Denna punkt är nu uppnådd.”

Det stämde inte när han skrev det men det kommer att stämma in på en nära framtid. Frågan är vad vi gör åt det. Låter Elon Musk och Co fylla området närmast jorden med skrot?

Jag kokar alltså kålsoppa. Var gång jag kokar kålsoppa siktar jag in mig på dagar när SMHI lovar regn över Eskilstuna. Det stämmer aldrig. Ett bra sätt att få uppehållsväder på arbetarklassens högtidsdag?

Soppan är klar nu. Molnen tornar upp sig. Vilka var det som röstade för den här regeringen? Som naivt trodde att den skulle sänka bensinpriserna och att det var lösningen på alla problem? Låt det spöregna över dem liksom över de som går i tågen utan några andra ambitioner att ha makten.

 Bilden kommer från pixaby

Möte med Volvopensionärerna. Allmänna sången står för underhållningen.

Körledaren börjar med att fråga om vi känner någon som är intresserad av uppdraget. Han slutar efter valborg. Det börjar bli bråttom.  

Jag tar fram mobilen och tar en bild, skapar en så kallad händelse på Facebook. Tycker att det är ett bra alternativ. En händelse försvinner om ett dygn.

Herrarna i kören är lika ålderstigna som publiken men sjunga kan de. Det tillhör traditionerna att dessa pensionärer sjunger för oss andra torsdagen före 1 maj.

Till skillnad från oss måste de stå upp.

Körledaren hinner inte mycket mer än att starta upp avskedssången – Sköna Maj – förrän en av deltagarna vacklar till och får hjälp att sätta sig ner på en stol. En dam med empati går fram och talar med honom. Han mår inte bra, säger hon senare.

I samma ögonblick som sången avslutas säckar en av körmedlemmarna på andra sidan podiet ihop och drar med sig en av körkamraterna.

Den senare kravlar sig upp medan kamraten blir liggande en stund innan han kommer på benen.

Vi är allesammans chockade över händelseförloppet. Vårkänslan lyser med sin frånvaro.

Vi, jag och min make, går till Lê för att äta lunch. Lê hette en gång Nordstjernan och var matsal för arbetarna vid Bolinder-Munktell, det som numera är Volvo CE. Sen letar vi redan på bilen som hamnade ganska långt borta på grund av det rådande parkeringsförhållandet i området. Kör mot Torshälla och Suomi-Tuopa, köper finsk potatis i brist på god svensk och nakki (liknar wienerkorv) till maken.

Vi kör hem via Brunnsta och konstaterar att det ser ut som om gruset är borta från cykelvägen. Bara att ge sig ut på vägarna när värmen kommer. Dessutom börjar björkarna att slå ut. Hurra!

Väl hemma går jag in i badrummet för att tvätta händerna. När jag kommer ut därifrån står min man och häller ut korven (3kg för 159 kr/kg) i diskhon som säkert varit ren någon gång emellanåt, sedan spolar han vatten på den – för att bli av med slemmet, säger han – och delar upp den i påsar.

Först därefter går han ut till badrummet för att tvätta händerna.

Det är inte jag som äter korv i den här familjen. 

Dags att flytta?

Ja, för oss som börjar komma till åren och bor på tredje våningen i en fastighet utan hiss, kan det se ut som en nödvändighet. Förr eller senare måste vi flytta.

Jag kollar. Försöker begripa mig på alla dessa nymodigheter – barnsäkra mikrovågsugnar som kräver att användaren är en och åttio lång om den ska användas, med mera – jag kollar gamla och nya fastigheter. Allt är vitt. Någon gång har en del av det vita bytts ut mot grått.

När jag tittar på möbler och annat tillbehör dominerar grått.

Vitt och grått.

På gymnasiet läste jag psykologi under ett läsår. Det var alldeles för lite. En sak fastnade emellertid. En beskrivning av ett försök som gjorts.

Spädbarn lades i sängar där det inte fanns något att fästa ögonen på. Vitt, kan jag tänka mig men jag minns inte detaljerna. Barnen utvecklades saktare än de barn som hade något att titta på.

Är vitsen med allt detta vita och gråa att vi som är pensionärer och går hemma hela dagarna – några av oss lämnar sina lägenheter bara när de ska till en vårdcentral eller dylikt – ska bli senilare och dö lite snabbare av bristen på stimuli? 

Då och då, i mina ögon tycks det helt sporadiskt, dyker det upp två eller tre män på taket till fastigheten på Östra Åsgatan, det taket vi ser genom vårt köksfönster. De förbereder ett arbete. De har hållit på i flera månader nu men aldrig mer än några enstaka timmar åt gången. Det ser ut som om de håller på att sätta upp solpaneler och det går lika sakta som med allt annat klimatarbete.

Varför vet jag inte. Hur många gånger har inte både Greta och Rockström sagt att det är bråttom?

Medan jag sitter där vid mitt köksbord och dricker te dyker en tanke upp. Är det någon som har räknat på vilka koldioxidutsläpp som återuppbyggnaden av Ukraina kommer att resultera i?

Förhoppningsvis blir de nya byggnaderna bättre isolerade än de gamla sovjetiska, tänker jag, och sedan dyker nästa tanke upp. Hur mycket koldioxid släpps ut när alla dessa vapen tillverkas och används? Hur mycket sämre kommer planeten att må efteråt? 

Bilden kommer från Pixaby

Annandag påsk. Jag har ingen relation till påsken.

Traditionell påskmat? Syrran bjöd på mycket fisk när vi träffades i Handen på sjuttio och åttiotalen. Svågern drog upp den direkt från Östersjön vid stugan på Dalarö. Färskt och supergott. Vi landkrabborna älskade den. Dyrt? Det var fiskens tillbehör som kostade. Men annars?  Vad tycks om årets meny? Felix pyttipanna på påskafton?

Varför inte? Efteråt tog vi en biltur till Strängnäs. Lyx. Bilen har inte varit utanför Eskilstuna på flera månader. Vi åkte till Kalkbro, gick en promenad. Konstaterade två saker. Att det är ännu svårare att gå på ojämn mark än det var förra året och att blåsipporna blommade.

Eftersom vi tog årets första cykeltur på påskdagen – till Hällberga – efter att ha ätit stuvad potatis med gravad lax och Mamma Scans köttbullar – lite mer påsklikt? – har jag upplevt årets första händelser denna vår: blåsippans respektive tussilagons ankomst.

Om påsken har någon tradition i min familj handlar det om fylla. Just nu sitter min man i sin favoritstol och där han suttit sedan åttadraget i morse. Han sover.

Han sover efter att ha druckit Smirnoff och Coca Cola en stor del av natten. Jag varnade honom för Colan. Coca Cola innehåller koffein vilket betyder att han inte somnar förrän framåt morgonen. När herr Smirnoff tar över spelar det ingen roll att jag ber honom att sluta dricka. Om han hade somnar för tolv timmar sedan skulle jag ha varit pigg nu.

Mina traditionella förmiddagsövningar – morgonpass med tiotalet olika rörelser, trapprundan, milen på motionscykeln – piggade upp lite men jag kände inte för att bli uppiggad. Satt och raderade inlägg på Facebook ett bra tag. Har pysslat med det en hel del den senaste veckan. Just nu befinner jag mig vid den tid när jag gick i pension, 2013, men måste arbeta mer metodiskt på att förinta mina digitala spår.

Och då frågar ni varför?

Gårdagens nyheter berättade om att Köpenhamn planerade bygga en koldioxidinsamlare till sin avfallsanläggning och förvara koldioxiden i övergivna gasfyndigheter. De hade inte tänkt på att det går att göra plast av koldioxiden. Köpenhamn har som mål att bli världens första koldioxidneutrala huvudstad. Storslaget. Jättebra! Var och varannan dag möts vi av besked om positiva klimatsatsningar. Jättebra!

Samma dags nyheter erkände att subventionerna av fossila bränslen ökat astronomiskt tack vare kriget i Ukraina. Tidigare i veckan beklagade sig ett norskt företag som producerar ammunition över att Tiktok gick före i energikön. Det var viktigare att samla folks digitala skräp än att tillverka ammunition till Ukraina.

Kriget i Ukraina får prio ett. Trots att ingen någonsin kunnat bevisa att upprustning leder till något annat än krig så är det upprustning som gäller. Och vad kan vi göra?

Planetens valda ledare – Erdogan, Orban, Putin, Duda, Xi, al-Assad, Biden, Kristersson m fl – har valts på inte alltid demokratiska sätt men de har valts. Förväntar vi oss att det ska gå att lita på dem? Ja. Speciellt antas vi att lite på Biden trots hans föregångares krascher i Irak och Afghanistan. Vi kan inte lita mer på amerikanska presidenter än ryska eller för den delen kinesiska. Vi kan inte ens lita på oss själva eftersom vi valde Kristersson till statsminister.

 Mina eventuella synpunkter på vad som ska göras åt klimatförändringarna har placerats långt ner på listan över hotande faror. Alla inlägg och delningar har varit förgäves.

Jag vill så gärna tro att klimatförändringarna går att stoppa att mina önskningar hamnar inom den skönlitterära kategorin ”hitte-på”.

Ska jag strunta i det? Eller…?

Magdalena Andersson och Muharrem Demirok kritiserar regeringens icke-existerade klimatpolitik. De vill veta vad som kommer att hända med reduktionsplikten och vad som eventuellt ska ersätta den. En relevant fråga men...

” C står ännu bakom den tidtabell för reduktionsplikten som gällde fram till regeringsskiftet, men har inget trovärdigt svar på var de snabbt växande volymerna av biodrivmedel ska komma ifrån. Redan i dag är Sverige helt beroende av import, och konkurrensen om det tillgängliga bränslet kommer att bli allt hårdare i takt med att också andra EU-länder ökar inblandningen,” skriver Peter Wennblad i SVD.

Magdalena har heller inget svar på den frågan. Det har ingen. Att använda biodrivmedel är heller ingen slutlig lösning eftersom också de genererar utsläpp av koldioxid.

För att få ner utsläppen av koldioxid behövs en snabb elektrifiering av hela samhället, inklusive transportsektorn, men varken elen eller de metaller som behövs till batterier och annat, finns tillgängliga i tillräcklig mängd.

Den byråkratiska procedur som krävs för att få allt ifrån tillstånd att bygga nya vindkraftverk och starta nya gruvor ner till att montera solpaneler på taken till flerfamiljsfastigheter och sälja överbliven el till elbolagen är alldeles för omständlig. Den försenar utvecklingen.

Nu till det där som inte får sägas. Förutsättningarna för att vi ska hinna minska utsläppen i den takt som krävs är minimal. Vi behöver ta en konsumtionspaus. Särskilt om bilparken i sin helhet ska ersättas med elbilar i stället för bilpooler.

Nej, Svantesson, du behöver inte vara rädd. Jag menar inte att det enbart är Sverige som måste pausa konsumtionshetsen. Det måste alla de som överkonsumerar göra. Samtidigt behöver vi ge de fattigaste en chans att komma med på tåget.